.

Rubriken fick bli som en varning eller nåt. Nu tänkte jag gå lite djupt och sådär, utan att de här blir alldeles för långt så de hamnar under kategorin "skrivkramp!" (där alla länge inlägg hamnar). Dom få gångerna som jag verkligen skrivit raka känslor så har jag fått mycket positiva kommentarer angående det, och det värmer ska ni veta. Men nu är det ju så att jag inte kan hålla på och öppna mig så varenda dag, plus att då skulle det inte uppskattas så mycket som det faktiskt gör. Jag blir faktiskt lite förvånad. Men det är en annan sak.
Nu då, jag är så glad ska ni veta! Och det känns så skönt! Precis när jag va där låångt nere på botten, nästan så långt ner som man kan komma, då kom allt bra på en gång. Ni kan tänka er ett glas med vatten som står ute i solen, med bara yttepytte lite vatten kvar, och precis när den där sista vattendroppen som ligger där på botten och kämpar mot solens strålar är på väg att bli vattenånga och försvinna, ja då börjar det ösregna och glaset blir överfyllt. Och då jämförs vattnet med lycka och livslust.
Varför är jag så nedrans glad då? Först och främst var det alla helvetesprojekt i skolan som verkligen tog all min lediga tid som är inlämnade nu! De vart inte bra och jag är absolut inte nöjd eftersom att jag hade kunnat gjort alla mycket bättre, men när man blir så stressad så går det inte. Men men, dom är iallafall inlämnade nu och nu är det bara "mindre" saker kvar, typ. Sen att dom här två små underbara varelsarna Jessie och Bonnie kom hit, gjorde mig så glad, för dom verkligen sprider glädje (fast Jessie är lite sjuk nu men iaf). Ska jag sluta skriva nu kanske? Det blir lite långt. Ja jag tror jag gör så. jag tror och hoppas att ni som läst enda hit ner fattar vad jag vill ha sagt iallafall nu. Jag mår så bra nu!!
ps, det här får hamna under 'skrivkramp"' iaf, för det är precis vad jag har just nu.

och för att göra rubriken ännu självklarare, jag bjuder på detta;

{det är inte ofta, men det händer, det vet ni}